Av Lotta Risberg

Läs artikeln i Strängnäs Tidning 12 juli -07

Nerikes Allehanda 20/11 -04

 

Brand- och svedjenävornas frön behöver upphettas till 50 fast under 100 grader för att gro. De ligger i markens fröbank och väntar på att nästa brand ska passera. Men numera tillåts skogsbränder sällan göra det - vi släcker de direkt, vilket gör att dessa växter får det svårt. Båda arterna är rödlistade, brandnävan i klassen starkt hotad (EN) och svedjenävan klassas missgynnad (NT). Naturvårdsbränningar som nu görs av Länsstyrelser, skogsbolag och andra markägare bör utföras så att dessa växter gynnas. Men hur gör man då?

Jag doktorerar på dessa växter och här följer en beskrivning av vad jag studerar och några resultat. 

Vilken är vilken? Naturvårdsbränning som sakta kryper mot vinden. Är det torrt i marken kan humusen glödbrinna flera dagar efter.

Svedjenävan är betydligt vanligare än brandnävan och har ett mycket större utbredningsområde. I Sverige kan svedjenävan hittas i östra Sverige från Småland upp till Sundsvall och Mälardalen in i Värmland medan brandnävan finns från Uppland, till östra Småland. Växterna finns på samma typ av växtplatser. - Det måste vara mycket torrt i markens humusskikt när det brinner så att det helt konsumeras. Fröna ligger nämligen några cm ner i mineraljorden och får annars inte tillräckligt hög temperatur.  - En annan anledning till att hela humusskiktet måste bort är att växterna är konkurrenssvaga. De kan dock bli mycket stora om det är gott om näring i marken (som frigörs då det organiska materialet brinner upp) och slipper andra växter att konkurrera med (de dör i branden). Så ett frö kan ge upphov till att allt från ca 4000 nya frön produceras (planta på ca 1 m i diameter) till inga frön alls. - De är 1-2-åriga. Brinner det tidigt (april-juni) blommar de samma år och dör i höstfrosten. Vid en sen brand (juli-augusti) övervintrar de däremot som bladrosetter och blommar året efter, med start i slutet av maj. - Ingen planta som blommat överlever vintern, även för många av de som inte blommat -rosetterna är vinterdödligheten stor, för tio områden i medel ca 50% med stor spridning mellan områden (15 - 100%). Vanliga dödsorsaker är uppfrysning, torka på våren och mögelsvampangrepp. Dödligheten ökas av att många plantor betas och trampas av rådjur och hare första året, då det inte finns så mycket annat på brännan att äta. - Alla frön gror inte samtidigt efter en brand vilket gör att det finns plantor av många storlekar inom samma bränna. Jag har även märkt att en del frön gror 1-3 år efter brandåret. Det är troligtvis främst färska frön som ännu inte gått in i frövila. De bidrog dock inte med så mycket till fröproduktionen, 95% av fröna producerades året efter branden av plantor som grodde brandåret. - Trots den höga vinterdödigheten tyder mina resultat på att det är bättre att bränna sent på året - augusti så att plantorna få en hel följande växtsäsong på sig att blomma och sätta frön. De plantorna producerar fler antal frön per fröproducerande planta. De som däremot börjar med detta under brandåret dör innan de hunnit producera så mycket som skulle kunna om de fick längre tid på sig.

Har du några tankar och iakttagelser kring dessa växter är jag mycket intresserad dessa! Tag gärna kontakt med mig om du har några frågor eller idéer. Jag finns på Institutionen för skogens ekologi och skötsel vid SLU i Umeå.

Mina handledare är Anders Granström och biträdande handledare är Annika Nordin.

               

Uppföljning av plantor på brandfält
Sedan oktober 2004 har jag besökt drygt 80 brandfält mellan södra Östergötland till norra Uppland och följt upp tusentals svedjenävor på tio av dessa och några hundra brandnävor på tre brännor under 1-3 år efter branden. Jag har undersökt hur de överlevde vintern, hur stora de blev och hur mycket frön som producerades olika år när övrig vegetation snabbt återkoloniserade området. 

Odling av plantor utomhus i Umeå För att se hur olika branddatum påverkar hur stora plantorna blir och hur mycket frön de producerar ha jag odlat plantor i tre år utanför SLU i Umeå. Varje år satte jag totalt ca 90 plantor fördelade på fyra omgångar, från början av juni till mitten av september. Hälften av dessa var brandnävor och hälften svedjenävor och hälften välgödslade och hälften svagt gödslade. Det blev stora skillnader i mängden frön och endast den första omgången plantor hann sätta frön, men de som sattes i början av juli började i alla fall blomma.

Så här såg försöket ut 21:a oktober -05.  De största plantorna är de som sattes i början av juni.

 

I maj 2001 var jag på exkursion med en kurs i Tyresta Nationalpark där det brann rejält 1999. Då såg vi tyvärr inga nävor, men området imponerande. Kanske var det där intresset började?